Så var det då dags igen att möta AF i skarpt läge och på fredagen den trettonde, dessutom.
Det börjar rätt så bra men sedan blir det nästan genast klyddigt i väntrummet med människor som står och har ångest mitt framför näsan på mig och det smittar förstås, det smittar och jag suger upp som värsta wettex-sandra och sedan är det kört, jag kan knappt sitta still och jag måste ta min nya handläggare i hand med drypande handflator och ja, på den vägen är det.
Jag blir inte omedelbart avstängd från a-kassan i alla fall och det får väl betraktas som en seger i dessa kvarter.
Sedan går alla mina pengar åt till retail therapy och jag vet inte riktigt vad jag köper men slut tar de och alla får en alla hjärtans dag-present utom Lillen som får byxor.
Maken avviker för aftonen och lämnar mig ensam med 10 kassar hemkörd mat att plocka undan, middag som ska lagas och barn som behöver varierande grad av passning. Eftersom jag är så våldsamt trött och ledsen somnar Lillen extra sent och det blir bara några få minuter för mig själv med läsning på Kapitel1 innan maken kommer hem.
Det här kommer att bli en lång helg. And I don't mean that in a good way.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar