Att arbeta eller att inte arbeta

Det är så svårt att veta vad man ska hoppas på. Vad är realistiskt och vad är rosa solglasögon? Jag behöver verkligen tjäna mina egna pengar, men jag vill inte ha något jobb. Om jag ska jobba 40 timmar i veckan är mitt liv över, så ser jag det i alla fall. Då har jag inget över till familjen, inget över till skrivandet, inget över till mig. Men det är så jävla handikappande att inte ha några pengar! Det värsta är väl att jag förmodligen kommer att få börja med minst 6 månaders praktik/arbetsprövning/arbetsträning. Dvs 40 timmars arbetsvecka för samma 4000 i månaden som jag har nu. Jobba arslet av mig, men inte få betalt, aldrig vara hemma, inte orka hänga med i sonens eller makens liv. Ingen tid för mitt liv!

Det där med delayed gratification har jag aldrig fattat. Kanske det ger ett jobb på sikt, kanske jag får en riktig lön sen, om ett halvår, eller ett år. Men det är ju inte säkert. För jag kanske inte orkar mer än ett halvt år. Jag vet ju det. Om jag får ett jobb som bara tär så är det bara en tidsfråga innan jag sitter där på psykakuten och dunkar huvudet i väggen, innan magkatarren kommer tillbaks på riktigt och gör att jag spyr upp allt jag äter (då skulle jag i och för sig kunna gå ner de där extra kilona, hmm...), innan jag börjar om min vandring genom Fass för att hitta något som gör livet möjligt att leva. Förutsatt att de skulle vilja anställa mig efter prövotiden, det vill säga. Det finns ju den varianten också.

Jag vill inte dit igen! Jag vill kunna äta, jag vill kunna sova, jag vill ha ork att ge till de få människor som trots allt finns i mitt liv. Vill jag ha ett jobb? Nej. Fan också!

Boken går sakta framåt, verkligen sakta. Jag har skrivit ut alltihop i komprimerat format för att spara på skrivaren, så det är ganska kompakt, 1 sida motsvarar nästan 3 i verkliga livet, jag behöver ju bara precis kunna se vad som står där när jag skriver av. I går räknade jag ut att jag måste göra 5 sådana sidor om dagen om jag ska vara färdig vid nästa månadsskifte. Hittills har jag gjort högst 2, de flesta dagar. Jag måste trappa upp farten.

Jag kommer behöva skriva om en gång till sedan. Kanske inte hela, men stora delar. Nu skriver jag utan att gå tillbaka och titta, och eftersom det blir en hel del nytt, och jag har ändrat lite på folks motivationer och så, så kommer det nog att bli lite ojämnt, lite rörigt, lite inkonsekvent bitvis. Jag vill bara bli färdig! Plus att jag fortfarande inte har gjort någon research, plus att det är ett par rejäla bitar i det som ligger framför mig som inte ens är skrivna. I slutet av nästa vecka går maken på semester. Då blir det ännu svårare att få något gjort. Varför kunde inte fotbolls-VM legat de 4 veckorna i stället?