Just nu är jag ensam hemma, för en gångs skull, så skönt det är, hoppas det varar några timmar i alla fall. Det känns lite bättre idag. Hårt fysiskt arbete visade sig vara lösningen, skit i skrivandet och skura alla fönster med John Ajvide Lindqvists Sommarprat i hörlurarna.
Det hjälpte litegrann (vilken sympatisk man han var, och vilken begåvad författare, sen! Låt den rätte komma in, wow!), men dagen var långt ifrån över när programmet var slut så jag drog fram tapetrester och började lappa tapeterna i vardagsrummet och hallen där katten har, bokstavligt talat, klättrat på väggarna. Mina gör-det-själv-talanger skulle aldrig platsa i Roomservice, men inte heller i SOS-jeg har gjort det selv (på dansk tv). Det blev inte särskilt snyggt, man ser skarvarna, men det blev banne mig bättre än de stora revor som kattklorna hade åstadkommit. Och om man sitter i soffan syns inte lagningarna.
Jag vet inte vad det blir av mig, men vad fan... Det enda jag har är det här, så då får jag väl jobba med det. Jag har ett halvfärdigt bokmanus, då gör jag väl klart det då. Jag har inget jobb, då får jag väl försöka hitta ett då. Jag vill skriva, då får jag väl göra det då. Ekonomin håller i alla fall året ut. Sen får vi se. Vid årsskiftet ser kanske allting annorlunda ut. Men boken ska bli klar. Jag kan inte lämna det hängande, det bara går inte, jag skulle aldrig få ro. Och ja, jag kallar det en bok. Så det så.
I dag skiner solen. Jag ska skriva. Sen ska jag cykla till biblioteket. Sen ska jag äta glass. Vad mer kan man egentligen begära av livet? Jag bara undrar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar