Frisk fläkt

Min sextionde post. Jag reser mig och borstar av mig det svidande nederlaget efter lördagens försvunna post och går vidare med livet. Vad fan. Shit happens. Om jag någon gång kunde lära mig att leva med det.

En extra liten skrivstund i går kväll och jag hann med inte bara en bit bok, utan även ett par sidor till Ballograf/ICA-Kuriren. Fy fasiken vad en nära förestående deadline är stimulerande för kreativiteten. För att inte tala om 15 000 små nya vänner som vill bo i min plånbok. De vill det. Jag vet det. Och min plånbok vill så gärna släppa in dem. Min plånbok är en slampa! Den släpper till för vem som helst som vill komma in. Ingen som helst stolthet.

Skriv om något som berör dig, något personligt, stod det i anvisningarna/tipsen så jag slet ut mitt bultande hjärta ur bröstet, kramade ur en halvliter blod (vad fan, man är väl blodgivare, jag fixar sånt, no problems!) och skrev en liten textsnutt (högst 2 A4 sidor, 12 punkter, what's up with that?) som nu efter några timmars sömn och lite bearbetning börjar likna ett par papper med krumelurer på. Vad mer kan man begära? Jag är trots allt nästan helt utan begåvning! Brevlådan här borta i gatan töms kl 17 och mitt bidrag ska fasiken åka med ner i brevbärarens randiga säck då. Efter det har jag inte länge någon makt över vad som händer. And I'm ok with that. Yes I am. I am. Really. Honestly.

Nej. Honestly, är jag bara tramsig idag. Stressnivåerna inför kommande svärsläkt-besök har slagit hela varvet runt och jag behöver gå och sätta mig i ett mörkt hörn och banka huvudet i väggen för att bli lite normal igen. Men det har jag inte tid med. Sån lyx. Kan man inte unna sig. Jag ska fixa klart min text. Gå till brevlådan. Bryta ihop. Sen ta mig i kragen och vara trevlig en hel vecka.

Det finns förstås inte en chans att jag klarar det, men man kan ju sätta upp mål. Man kan väl få drömma. Plus att det stod i mitt horoskop för den här veckan att folk skulle tycka att jag var en frisk fläkt. Så det så. Det kanske stämmer, den här gången. Någon gång ska det ju göra det.

Dessutom regnar det. Och det är kanske bara jag och bönderna som är glada för det, men vi är desto gladare.