Too darn hot

Sommar på riktigt, jag går omkring och nynnar på rubrikens gamla Cole Porter-sång hela dagarna, fast i Erasures version, från Red, Hot & Blue-skivan (en välgörenhetsskiva från min ungdom med Cole Porter-covers till förmån för aids-forskning). Det går ju inte att sova!!! Och så blir man helt slö hela dagarna och svettig och klibbig och orkar ingenting. Jag är ingen äkta viking, det vet jag för jag är den mest frusna människa jag känner men jag är inte heller gjord för dessa temperaturer. Det blir ett ganska snävt intervall, ca 18-23 grader, där jag kan leva...

5 sidor (av mina kompakta 3-i-1) på en dag visade sig nästan uppnåeligt. Jag hade nog kunnat göra det om jag inte plötsligt fick in tre nya personer och kände att de förtjänade att få säga något men visste inte riktigt vad de var för några. Så jag avslutade när de satt sig till bords, efter lite drygt 4 sidor, för att ge dem en chans att formulera sig, och så får vi väl se vad de har att säga när jag börjar igen idag. (Allting måste skrivas i rätt ordning den här gången, inget hoppande fram och tillbaka, inget gå tillbaka och ändra, bara skriva från a till bö, som vi sa i Svalöv. )

Det är lite roligt när det kommer något nytt mitt i en del av texten som jag sedan länge betraktat som färdig. Lite. Och lite oroväckande, eftersom det känns som att jag kanske aldrig blir färdig om jag hela tiden hittar nya bitar som ska vara med. När A sa 4-5 omskrivningar tänkte jag, nej tack, då skiter jag hellre i det, men jag tror att hon hade rätt. Det kommer nytt hela tiden. Och jag tror att det blir bättre. Men jag hinner ju inte med 4-5. Den här gången och kanske en till, beroende på Af och eventuell praktik. Synd. Samtidigt som jag ju också är hemskt otålig och vill bli färdig, vill kunna se om det blir någonting till sist.

En vecka till deadline med E, och jag har inte skrivit något annat än boken. Jag vill inte prata mer om den just nu, inte förrän den här omskrivningen är klar. Jag borde skriva något till Ballograf-tävlingen, men temat är för brett, jag får inga idéer. Jag kan heller inte hitta något som tyder på att det blir något kortdeckar-SM i år, vet inte om det spelar någon roll, jag var ju inget bra på det, visade det sig, men det var ganska roligt.

Jag har fortfarande inte försökt skriva den där novellen som jag kom på för ett par veckor sedan eller när det nu var. Jag kanske skulle försöka med det i helgen. Bara för att ha något att lämna. Men nej, så ska det inte vara, inte lämna bara för att lämna, inte nu. Jag får lov att lägga en dag på annat skrivande helt enkelt, får unna mig det. Det vore kul att skriva något som blir färdigt. Jag skulle verkligen behöva skriva något som blir färdigt och som jag blir nöjd med. (Fortfarande inga recensioner...)

Everything good will come tog sig verkligen på slutet, då först (på sista sidan) fattade jag den, vad den ville, vad den var ute efter, och jag förlät den alltihop. Nu läser jag den tredje afrikanska boken jag lånade, Waiting for an Angel av Helon Habila. Den förstår jag inte heller riktigt, det står att den ska vara rolig, men det har jag inte förstått i så fall. Jag tror att den berättas i bakvänd kronologi och det byts berättarröst med ojämna mellanrum. Det ska bli spännande att se om det finns någon plan med det.

I övrigt har Malmö Stadsbibliotek köpt in en del dvd-boxar med tv-serier som man får låna en vecka, jag slog till med Brideshead revisited, som jag inte var säker på om jag hade sett. Det hade jag inte, visade det sig, och inte maken heller, men det verkar bli knivigt att klämma in 11 timmars tv-tittande på en vecka när maken sällan är hemma och när han väl är det så är det fotboll på tv. Men oj vad det är värt det, när man gör det, engelsmännen vet vad de gör, så himla bra, långsamt, men vackert och med repliker som man bara anar alla lager i. Nästan så jag önskar att maken lämnar walkover så jag kan se resten själv, utan textremsor, de bara förstör, förmedlar ingenting av alla nyanser.

Jag impulsköpte två säsonger av en ny serie med Martin Clunes från Amazon igår. Jag köpte en massa dvd-boxar i julas eftersom jag fick ett presentkort dit, och sedan dess får jag mail med personliga rekommendationer baserade på mina inköp. Eftersom jag bl a köpte William & Mary, med just mr Clunes i en av huvudrollerna, tipsade de mig om den här serien, Doc Martin. Jag har aldrig hört talas om serien men recensionerna på Amazon var lysande, och jag tycker så mycket om honom så det kan nästan inte bli fel. Om man bortser från att jag spenderar pengar som jag skulle haft till något annat, förstås. Konstigt det där. Ju mindre pengar jag har, desto större behov att shoppa.

För övrigt önskar jag att jag blev förvånad oftare. Jag känner att jag saknar det.