Grön

6 veckor sedan jag slutade på skrivarlinjen, vad fort det går att tappa allting. Mest av allt saknar jag känslan av att det är det här jag ska syssla med, det är det här jag ska göra med mitt liv. Och så saknar jag respekten, att folk tar mitt skrivande och mina texter på allvar.

Jag läste en artikel om min handledares roman, som kommer ut snart. Vad jag förstår handlar romanen om människor som inte skaffar barn, och vad de fyller för funktion egentligen, för samhället i stort. I den här boken så används de människorna i alla fall som reservdelsmänniskor och de får donera organ till andra människor. Jag visste att hennes roman skulle komma ut till hösten men hon har aldrig berättat vad den handlar om och jag tyckte att det var en så häftig idé, så jag berättade om den för min make som kanske inte blev så imponerad (han delar inte min åsikt om att skaffa barn är meningen med livet). Men på slutet av diskussionen sa jag i alla fall något om att jag såg fram emot att läsa den till hösten, och han sa förvånat "Ska den bli utgiven?" Och jag sa ja, och på ett stort förlag och att vad jag förstod var det väldigt höga förväntningar på den, för den nämndes i en artikel jag läste för ett tag sedan om nomineringarna till Augustpriset. Och han bara tittade på mig och sen sa han: "Och hon tror på din bok?" Och jag sa ja. Och han var bara tyst. För det gör inte han, inte på riktigt, och han är ändå den som har fått läsa mest.

Det är en avsevärd skillnad mellan att tro på någon och att bara låta dem hållas.

Jag vet inte var alla de 6 veckorna har tagit vägen. Jag tycker att jag bara gör det mest nödvändiga hela tiden för att få så mycket tid som möjligt till skrivandet, men det blir nästan ingenting i slutändan. Två timmar om dan är ju ynkligt, egentligen. Och nu är det dags för deadline till mitt och E's textsamtal och jag trodde att jag skulle ha så mycket texter nu, så mycket jag skulle vilja få feedback på, men jag har bara skrivit på boken och så en misslyckad novell vid sidan om, och ingenting annat. Jag slår vad om att hon är färdig med sin roman vid det här laget, hon började ju i, typ, april. Och att hon har skrivit ett par diktsamlingar också, vid sidan om. Och ett manus till en långfilm, och librettot till en opera, och en barnbok eller två, och ny text till baksidan av mjölkpaketet!!! Avundsjuk, jag? Näh.

(Jo.)

Jag önskar att jag vore bättre på det jag ville göra. Det vore lättare att hålla modet uppe då, inbillar jag mig.