Yes!

Det verkar som om jag kan komma iväg till bokmässan, i alla fall, och för eget intjänade pengar dessutom. Att hemside-byggande kunde vara så lönande! Eller det kanske inte är alla kunder som betalar lika bra som ens pappa? Anyway, det var de första pengar jag fått för en arbetsinsats på många, många år. Kanske det ger mersmak? Kanske jag äntligen kan lära mig att det finns ett samband mellan arbetsinsats och belöning? (På något konstigt vis har jag alltid fått mer pengar när jag inte har jobbat.) Äsch, jag begriper det nog inte riktigt än. En svala och allt sånt där. Jag behöver nog fler exempel.

I går, den 19 juli, var säsongsstart för utomhusbad, för min del. Sent, tycker jag, det har väl varit sommar ett tag!? Tiden går tydligen fort även när man inte har särskilt roligt. I alla fall, långa bryggan i Bjärred om kvällen är mysigt, inte så mycket folk, alltid varmt i vattnet (eftersom det knappt är knädjupt blir det fort uppvärmt om det är soligt) och en strålande utsikt trots att man ligger och guppar exakt 0 cm ö.h. Malmö, Turning torso, Limhamn, öresundsbron, alla båtarna i Öresund, en aning Danmark och i norr det nu äntligen nerlagda Barsebäck som inte ser så otäckt ut längre fast det väl kommer ta tusentals år innan det blir ofarligt att knata in i reaktorhallen. Kävlinge kommun vill bygga bostäder där. Hur gärna vill egentligen folk bo vid havet??? Det är lite Springfield över det hela, med självlysande människor och tvåhövdade fiskar.

Mitt dåliga samvete för att sonen aldrig fick gå på babysim, och för att jag själv aldrig kommer iväg och motionssimmmar har blivit effektivt botat av de senaste dagarnas larmrapporter. Badhus dödar! Kul när larmrapporterna är på ens egen sida ibland. Nu finns det ingen motionsform kvar på min kan-tänka-mig-lista. All form för motion är härmed officiellt skadlig! Thank you, Thorn, säger jag och lutar mig tillbaks i tv-soffan. Mera ostbågar? I don't mind if I do...

Skrivandet? Det går inte bara trögt, det är svårt också. Måste hålla modet uppe, måste hitta självförtroendet, måste hålla styrfarten. Med en liten, liten bit om dagen närmar jag mig smärtsamt sakta det mål jag inte ens kan föreställa mig, en färdig bok. Jag kan verkligen inte ens föreställa mig hur det kommer kännas. Att jag någonsin kommer tycka; Så där, nu är det klart. Troligen blir det väl mer; Nu orkar jag inte med den här skiten längre!!! Nåja. Bara det kommer iväg till förlaget, så...