Berg- och dalbana

Bättre nu. Fick avverkat några sidor igår, en del nytt (Yes!) Vad skönt det är när man helt har gett upp, det tar liksom all tyngd av det och så kan man bara köra vidare när alla står och tittar på vraket och undrar om någon där inne har överlevt... Och så skiner solen och glass är gott, och jag har lagat en del tapeter, och om det bara finns en rulle kvar i affären (hoppas!) kan jag göra resten också, och min cykel funkar och är röd och jag vet inte varför mitt humör svänger så här, jag undrar om det kan vara hormonellt eller kanske en hjärntumör.

Berg- och dalbana är ju kul, men det blir jobbigt om man aldrig kliver av utan bara åker om och om igen. Jag känner så väl igen varje uppförsbacke, varje kurva, varje illamående dödsstup, jag har varit här förut, så många gånger, varför måste jag göra det igen och igen? Nåja, får försöka få så mycket som möjligt gjort medan det flyter.

Håller på med en ny afrikansk bok, tyckte den förras titel (Things fall apart) var lite downer så den här heter Everything good will come för att balansera upp det hela. (Författare: Sefi Atta) Den är bra, men jag är lite trött på böcker om hur jobbigt det är att vara kvinna, eller rättare sagt när det blir för uppenbart politik i en roman tycker jag att det är för jobbigt, berätta gärna hur svårt det är men låt mig själv avgöra vad som är problemet.

Det går trögt med läsandet, dock, mycket tv och dator som tar tid ifrån litteraturen på alla sätt. Men, men, jag fortsätter att låna hem högvis med böcker, tids nog får jag stänga in mig och läsa allihop. Skulle vilja ta med dem till stranden, men man dör om man går ut i solen säger de som vet. Lite synd att allting som är skönt är absolut dödligt nu för tiden, i det avseendet var det faktiskt bättre förr! När man kunde äta, älska, röka, sola m m utan att Socialstyrelsen (och Döden!) stod där och skakade på huvudet. Trist!