Dåliga nyheter

Vilken skitvecka det här blev då, på det stora hela. Nej, nu var jag orättvis. I går var en god nyhet/dålig nyhet-dag. Sonen fick sitt antagningsbesked, han kom in på sitt förstahandsval till gymnasiet *applåder*. Men med samma post, på samma hallmatta, låg brev från förlaget jag gjort översättningsprov för. Tack för visat intresse.

Så, inte nog med att jag bara fått några få sidor skrivna på hela den här djävulsveckan. Mitt hopp, mitt enda hopp om en anständig tillvaro är dött. Jag vet inte hur mycket jag trodde på det, men jag hoppades. Oj, vad jag hoppades. Och de hade sagt att det skulle ta lång tid innan man fick besked. Jag trodde att jag skulle få leva i ovisshet över sommaren, i alla fall. Men nu vet jag. Det förändrar så mycket. Jag trodde faktiskt att det skulle kunna vara något för mig, det hade varit det perfekta jobbet. Men, nej.

Och nu har jag de här två Kalle Anka- figurerna, en ängel och en djävul på varsin sida om mitt huvud som resonerar kring vad som gick fel och vad det här innebär. Brevet var väldigt generellt, ett standardsvar. Det säger ingenting om min översättning som jag vet var utmärkt, jag vet att jag gjorde ett bra jobb. Men det stod att det inte räckte med att en översättning var språkligt korrekt utan att de var ute efter en viss ton.

Jag har väl inget Harlequin-språk då, säger ängeln, jag är bättre än så, men djävulen svarar med att dra fram minnen av skrivövningar som jag misslyckats med, där jag skulle skriva i någon annan stil, med någon annans röst, bevis för att jag inte är så tekniskt skicklig, att jag inte är en riktig författare och den stackars ängeln försöker verkligen; jag har en stark egen röst som inte låter sig undertryckas men djävulen krossar alla argument; jag har en svag, torftig röst som ingen kommer vilja läsa, jag är inte så professionell att jag kan variera min röst efter olika berättelser, och så dödsstöten; jag är inte bra nog, jag kommer aldrig att skriva något som är i närheten av en bra bok.

Men inte nog med det. Jag vet ju att jag aldrig kommer kunna försörja mig på att skriva mina romaner. Men jag hade hoppats på att kunna försörja mig på att skriva i någon form. Översättning var ett bra jobb för mig, trodde jag. Men om jag inte kan variera mig tillräckligt mycket för att fånga orginalförfattarens röst så är det kört. Det betyder dels att jag inte kan jobba hemma. Det betyder dels att jag inte kan jobba med att skriva. Det är två rejäla slag. En riktigt dålig avslutning på en riktigt dålig vecka.

Det blir med en helt annan inställning jag går till Af på onsdag. Jag trodde att jag inte behövde hans hjälp, jag trodde att jag var bättre än så, praktikplats, bah, jag ska ju jobba som översättare! Nu får jag väl bli plattsättare eller elektriker eller vad det nu är inne att arbetslösa kvinnor ska omskola sig till. Skit i litteraturen. Jag har ändå inte det som krävs.