Blåögd

Måndag morgon i ett nytt, blåare Sverige och lagom till valvakan färgade jag om håret och har därför dagen till ära lite blåaktiga öron. Att jag aldrig lär mig. Kanske blir det annorlunda nu, kanske blir det precis likadant, men de kan väl få försöka i alla fall. Det lär väl inte bli något vårdnadsbidrag för vård av 16-åriga gymnasister, så vad bryr jag mig?

Nyfärgat hår får inte tvättas på 24 timmar så jag har husarrest i dag och ska göra alla ändringar i mitt manus som jag har antecknat. Det började så bra, men mitten behöver fixas till en del och slutet är inte ens skrivet... Det hade jag glömt. Tre dagar den här veckan, för att fixa allt som behöver göras, sedan tar jag en utskrift med till Gbg och jobbar igenom det en sista gång där. Sedan tre dagar i nästa vecka att rädda vad som räddas kan.

Det blir ju inte klart, men kanske blir det klart nog.

I går sökte jag ett jobb. Ett helt vanligt kontorsjobb, heltid, bara ett vikariat men ändå. Att jag överhuvudtaget tänker tanken skrämmer mig lite. Men ett vikariat fram till april hade gett mycket pengar, pengar jag kan använda till så mycket roligt, och ett halvår, kanske är det modellen för framtiden, jobba ett halvår, tjäna mycket pengar, lägga på hög, sen skriva en bok, sen jobba ett halvår igen. Vi har ju klarat oss på det nästan ingenting jag har fått från Alfa-kassan, kanske skulle det kunna funka?

Skulle jag klara av heltid, om jag visste att det var tidsbegränsat? Om jag visste att det skulle innebära pengar till julklappar, till semester nästa sommar, till att lägga i en hög för sämre tider. Jag vet inte. Det var så länge sedan jag försökte.

Men längtan efter pengar är en stark motor. Pengar är frihet. Pengar är makt. I want me some of that!