Tvång

Det är det som ska till, tvång och skam och dåligt samvete och ett irriterat kom igen nu då och så slår jag till sist på den särskilda arbetsdatorn och tar mitt manus och sätter mig och går igenom och gör alla ändringar som jag markerat i manus. Det borde inte vara så svårt, allt arbete är ju gjort, men det tog hela dagen, fyra gånger fick jag gå och sätta mig där och jobba, och till sist hade jag gått igenom alla mina anteckningar, och jag är inte färdig med boken ännu, långt ifrån men jag gjorde något till sist, jag gjorde allt det jag skulle göra och det är tvång som ska till och jag vet inte om jag tycker om mig själv då.

Det ska vara en njutning att skriva, livet överhuvudtaget ska alltid bara vara en njutning, är det ett alldeles orimligt önskemål från min sida?

Dags att gå ut idag, idag är den dagen den här veckan jag gör det och det har blivit lite laddat, strunt i att jag ska åka till Gbg/bokmässan i gryningen i morgon men jag har lite resfeber inför att åka till biblioteket och sedan träffa min psykiater. Det bara blir så här ibland och det känns lite obehagligt när jag kommer ut i dagsljuset, det känns ovant, inte sedan i fredags har jag varit ute och då bara för att åka och lämna sonen hos sin far och handla lite mat.

Hade det inte varit för mina totalt ljusutstängande raybans hade det aldrig gått. De och mitt fina blåsvarta hår och jag är helt anonym, jag ser inte alls ut som om jag är vilse när jag går på stan, jag ser nästan ut som en riktig människa och man kan väl få låtsas lite ibland, det kan man väl få?