Jag gjorde det!

Jag trodde väl aldrig att det här dagen skulle komma, men nu är den här!

Det första utkastet är klart. Mitt bokmanus består nu av sammanhängande text från första till sista ordet. Inga fler fragment, löshängande nyckelscener utan något sammanhang. Nu är det fullt av mellanspel, transportsträckor, kopplingar, planteringar.

Det fattas visserligen lite smått och gott, mest olika bipersoners backstory, men det går att läsa det som det är nu, det går faktiskt. Och det är inte en enda dag för tidigt för just i dag är sista dagen att skicka in det till den stora romantävlingen och det är ju det som varit planen i ett helt år, ända sedan tävlingen utlystes.

Inte för att jag tror att jag har en chans att vinna något, men feg som jag är hade jag aldrig vågat skicka in manuset bara så där. Det kräver ju att man tycker att det är bra, att det är klart, att man vill bli utgiven. Och det skulle jag aldrig kunna säga, så tänkte jag i alla fall, men nu vete katten. De senaste två dagarna har jag effektivt och inte utan viss skicklighet lappat och lagat alla hål i min historia, och det är inte utan att jag känner en viss stolthet när jag nu ser det färdiga resultatet.

Och jag kan känna ett drag av någon slags ambition eller vad det nu kan vara, skulle jag inte kunna, om jag hade lite mer tid på mig, och det har jag ju, tävlingen avgörs inte förrän i januari och innan dess kan jag inte skicka det till någon annan, skulle jag inte kunna göra det här bättre? Och mer och mer detaljer dyker upp, olika perifera personer visar sig ha intresanta backstories som vill komma med på ett hörn och jag tänker, ja, why the heck not!? Why the heck not, indeed!

Så det känns skönt att skicka iväg detta mitt första utkast idag, för det är ganska ok, men det är bara mitt första utkast och jag vet att jag kan göra det här mycket bättre, och jag vet att det kan bli en riktig bok.

När det börjar kännas så här lätt att gå längs livets väg, då borde man kanske misstänka att man nog har fått på sig någon annans skor, av misstag. Men i morgon. Jag kollar det i morgon. I dag kan jag väl få vara glad?