Sliten lördag

Ännu en dag full av seminarier, trött i huvudet, ont i fötterna, och lite osäkert där emellan.

Så inspirerande, jag vill så gärna bli författare när jag hör de andra berätta om sina processer. En del av dem inte helt olika mina och det ger mig hopp.

Det ger mig också ångest, jag tycker inte att min egen bok är särskilt bra, och jag önskar att jag hade skrivit något annat, något bättre som jag kunde debutera med. Vill jag verkligen sitta där nästa år och prata om Nina? Kanske inte.

Så svårt att veta vad folk vill ha av mig. Jag försöker vara som jag tror att de vill ha mig men det slutar alltid med att de blir missnöjda. Och som alltid pratar jag för mycket och skrattar för högt. Jag borde inte få vistas bland allmänheten.

Men samtidigt har jag uppskattat uppmärksamheten jag fått i år. Nästa år kommer de att veta vem jag är. Det kommer jag kanske att tycka är otäckt, men samtidigt lite coolt. Allting är så kluvet.