Vinnarna av Årets novell avslöjas vid lunchtid i dag, (i morgon var det tidigare sagt, men ok då, jag kan väl vara flexibel) men de som vann verkar redan ha fått besked. En av dem hintar i alla fall om en hemlighet på sin blogg på ett väldigt uppenbart sätt. Nåja, det hade jag väl redan begripit men det är ändå jobbigt att igen och igen få konstatera att mitt skrivande inte lönar sig, jag får aldrig betalt. Visst ger det så mycket annat, men om jag inte kan tjäna några pengar på mitt skrivande kommer jag inte kunna fortsätta med det så länge till.
Men, men. Vore jag bra nog finge jag väl betalt. Så är väl den enkla sanningen.
Fast den skiter jag ju i! Jag skriver ändå, så långt det går.
Kommer knappt ihåg vad jag skickade dit, men med lite ansträngning minns jag att jag skrev en novell som jag hade gått och tänkt på jättelänge, som inte alls blev så bra som jag hade tänkt mig den, och att jag därför i sista minuten, i desperation, skrev om slutet på en gammal novell som blev mycket bättre än jag någonsin hade kunnat tro. (Man fick skicka in två bidrag per person.)
Nåja, de var båda två generella nog att jag borde kunna använda dem till något annat, om de inte föll juryn på läppen. Den ena skulle i alla fall må bättre av att bli lite längre, jag fick skära ganska brutalt i den minns jag för att den skulle bli regulation length. Får se när jag får tid till sånt.
Fick förstås inte ett dugg gjort i helgen, alla planer faller när den tänkta tiden blir till verklighet och den rör sig väldigt olika fort beroende på vad jag gör. Men nu är det vardag igen och kanske, kanske kan jag koncentrera mig en stund på något annat än framtiden som väntar på mig runt något hörn (kanske nästa?) och stanna i nuet och jobba, jobba. Om jag jobbar riktigt duktigt kanske framtiden blir lite bättre än vad den annars hade kunnat bli.
Vem vet? Inte jag. Jag bara yrar. Och hoppas.
En framtid hade varit rolig att ha. Jag har väntat på den länge nog nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar