Stöld och tid

Jag läste ut Frozen music i går kväll. Arkitekt-temat i Marika Cobbolds bok påminde mig om min idealman, Lee Morris, protagonisten i Dick Francis Decider, så det får bli den härnäst. Darling-dieten går vidare.

Resultatet av Frozen music-omläsningen blev dessutom att jag måste stryka en grej i mitt eget manus som är för likt, bara en mening, men ändå. Det var likadant efter att jag hade läst om Fru Björks öden och äventyr (Jonas Gardell) härom året. Det är farligt det där, med böcker man läst för en himla massa år sedan, för det var ett par detaljer kring hennes flykt som jag tydligen hade lånat utan att det var alls medvetet. Jag antar att bilder och formuleringar från alla böcker, filmer, tv-serier jag någonsin läst/sett ligger och skramlar i hjärnbarken och ibland tycker hjärnan att det är läge att återanvända dem. Tur att jag plöjer alla mina favvisar nu, då, så jag kan stryka/skriva om allt som luktar stöld.

Jag är så trött hela tiden och längtar så efter vintertid, riktig tid, när jag får sova en timme till varje morgon. Det känns som om det är dags nu, men det är nästan två månader kvar. Det kommer att bli riktigt jobbigt i år!

Korna var alla så oroliga över, men de verkar ha klarat sommartidsomställningen utan problem. Jag, däremot! Jag mår pyton varje år, både på våren och på hösten. It just ain't right! Man ska inte leka med något så allvarligt som tiden. Det kommer att straffa sig, mark my words!