Keep the cool

Det finns inte mycket som sänker humöret som att läsa platsannonser. Under sommaren var det avsaknaden av annonser som skavde, nu är det överflödet. Det finns massor av jobb! Sida upp och sida ner. Och jag är inte kvalificerad att utföra ett enda av dem.

Jag försöker tränga undan, bortse ifrån. Det är lite drygt en vecka kvar tills min tid hos Af, och jag vill inte känna hopplösheten innan det är absolut nödvändigt. Men det är svårt att bortse från att jag behöver ett jobb. Det här håller inte hur länge som helst. Och jobbet kommer inte att vara Författare.

Verkligheten smyger sig in på det där viset, som mögel i källaren, man ser inte att det kommer, plötsligt bara luktar allt illa och man kan knappt andas. Eller kanske radon, ständigt närvarande och sen får man cancer.

Jag vägrar gå tillbaka till den jag var innan, jag måste behålla mitt lugn, inte låta stressen vinna. Det finns ändå ingenting jag kan göra. De får säga vad de vill, skicka mig vart de vill. Jag klarar det, om jag bara inte släpper in dem, om jag bara inte låter dem spela någon roll.

De är inte viktiga. Min familj är viktig. Mitt skrivande är viktigt. Lugnet är livsviktigt. Jag fixar det här.

Såg en utmärkt film i går kväll, Crash. Damn, that's some good film makin'! Både min domedagssida och min spirande hoppfulla sida kände sig enormt bekräftade. Bästa filmen jag sett på mycket länge!

Jag önskar att jag kunde vara en god vän. Jag jobbar på det. Tills vidare får jag kanske nöja mig med att vara en dräglig bekant. Vi är alla barn i början.