Fick hur mycket som helst gjort igår, men det är fortfarande väldigt mycket kvar. Jag måste bestämma hur bokeländet ska sluta till exempel. Sådana detaljer! Vad boken handlar om kommer jag väl aldrig att komma fram till. Men det finns ett hopp, och det är det enda som räknas.
Skriva, skriva, skriva, och sen är det klart. Det ser så enkelt ut i skrift.
Läste Ninnis bok igår, (Ninni Holmqvist, Enhet) sträckläste den, och det är svårt att slappna av och bara läsa när det är någon jag kommer att träffa och jag vet att jag kommer vara tvungen att säga något om den, helst något intelligent, och gärna något som man som författare kan ha nytta av. Man kan ju inte bara köra tompepp rakt av och det är ju lite för sent att komma med textkritik nu, när boken står ute i bokhandeln.
Jag vet inte vad jag hade kunnat säga på textsamtal, om själva texten. Det är ju ämnet som driver en från vettet, allt hon har skrivit om män och kvinnor, om barnlöshet, om marknadsekonomiska aspekter på människovärdet. Jag kommer att tänka på den här boken länge. Är det en bra recension? Skulle nästan tro det. Det måste i alla fall vara något sådant hon är ute efter.
Att säga att jag hatade slutet för att hjälten inte galopperade iväg i solnedgången och levde lycklig i alla sina dagar är väl bara ett sätt att avslöja min bristande kulturella sofistikering? Jag borde hålla mig till kiosklitteraturen. Där får man alltid ett lyckligt slut.
Utanför persiennerna pågår fortfarande någon slags sommar, skiter väl jag i, jag går aldrig ut, men vad konstigt det är, det är snart oktober och dessutom lite irriterande för jag har inget att ha på mig. Jag vill ha koftor och raggsockar, soppor, grytor och varm choklad nu. Kom igen! Någon jävla ordning kan man väl få begära av sina årstider?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar