Lycka kan inte köpas för pengar

Arbetsförmedlingen idag, så var sommaren över, jag undrar vad som kommer hända nu.

Jag tvingar mig själv att läsa platsannonserna, inte varje dag men ett par gånger i veckan minst, och jag kan inte se min framtid där, den verkar ligga någon annanstans. Men hur gör man? Jag kan inte vända ryggen till den hand som föder mig, även om den bara gör det i en ytterst blygsam omfattning. Lite pengar är mer än inga pengar.

På tal om pengar säger 93-miljonersvinnaren i Trelleborg att det inte kommer vara något problem för honom att förbli anonym, för han har redan en massa pengar och folk kommer inte reagera om de ser honom i en ny bil. Vad är det då för mening med att spela på Lotto??? När kommer ett politiskt parti att kräva inkomstprövning av drömvinsterna? Ingen som redan har pengar borde få lov att ta hem en högvinst. Lotto kan bli den stora samhällsutjämnaren, alla som söker socialbidrag kan få en liten slant och ett par Lottorader, på sikt är det de rika som är fattiga och socialgrupp tre kommer att ha alla pengarna.

Ingen som inte verkligen behöver pengarna borde få lov att spela på Lotto. Det är inte mer än rättvist, för vinsterna utgörs av alla de surt förvärvade slantar som fattiglappar som jag har spelat bort i förhoppning om att kunna bli skuldfria och kanske kunna flytta till en egen bostad en dag. Att de ger pengarna till en knös som redan har en ny bil är ju rent stötande. Om jag vore Svenska Spel skulle jag mörka sånt. Det ger spel och dobbel ett dåligt rykte...

Spelar inte längre tvångsmässigt, dock, min framtid är inte längre beroende av en högvinst, min lycka kommer i en annan valuta. Jag känner fortfarande viss förhoppning inför deadline, det finns något i mitt manus som jag inte helt kan avfärda. Jag hoppas att de kan se det också, även om det inte är helt färdigputsat hela vägen igenom.

Tänk om jag skriver en bok, och folk tycker att den är bra. Vad är väl 93 miljoner mot en sådan sak? Jag bara undrar.