Valdag

De viktigaste sakerna i livet får man aldrig välja, man kan bara vänta och hoppas, hålla andan, hålla alla tummar och stortår, men idag har jag i alla fall en liten smula makt som jag måste använda.

Mer strategi än ideologi bakom själva valet nu för tiden, dock, det finns inget socialliberalt parti längre och det bådar inte gott för framtiden, oavsett vad tvättmedelsreklamen säger. Hur ska samhället kunna utvecklas i en mer civiliserad, mer human riktning om inte socialliberalerna finns?

När förebilderna har gått och ställt sig sist i populistkön är det synd om samhället, synd om människan. Det där sista var jag ju inte först om att tycka, men man måste väl få hålla med föregående skrivare, utan att bli anklagad för stöld/plagiat. Eller?

Hann läsa färdigt nästan hela manuset i går, har bara några få sidor kvar och det känns hoppfullt, en konstig, ovan, känsla, som för stora skor som jag inte vågar ta för stora kliv i, men det fattas inte så mycket, det är inte så stora saker som ska ändras/skrivas till. Jag har tre dagar nästa vecka och tre dagar veckan efter det. Det är ju tid, mycket tid, gott om tid om jag bara förvaltar den väl.

Och det är väl det som är haken, det är upp till mig att göra det bästa av den här situationen, sådant brukar aldrig gå bra, men jag är inte rädd, jag är egenligen inte ens särskilt ledsen och det är konstigt, men jag mår ganska bra, ingen ångest så långt ögat kan nå och jag kanske, kanske klarar det.

Jag trodde att det här skulle vara mycket svårare. Kan det vara så att jag till sist hittat något jag kan göra? Är det så här det känns?