Och dricka mera mjölk

Söndag och om jag inte kan få en riktig vilodag snart så vet jag inte hur det ska gå. Maken säger hela tiden att jag inte behöver göra någonting, att jag bara har en sak att göra och det är i september, men det hjälper inte när det travar upp sig i köket och i badrummet och i hallen och i vardagsrummet och i sovrummet och i... överallt.

Jag skulle bara vilja sova ordentligt, men det går inte kroppen med på. Den vaknar var och varannan timme med halsbränna eller ont någonstans och sedan tar det en evighet att somna om igen. Nu blev det varmt igen och jag vräkte upp fönstret i natt för att få lite svalka men det enda jag fick var öronen fulla av brunstbröl från det ena ungdomsgänget efter det andra, i 5.1 Dolby surround. Helt obegripligt. Det bor ju bara pensionärer i mitt kvarter och ingen annan har vägarna förbi eftersom vi bor allra längst bort i universum.

Det måste vara något med mattpiskställningen vid cykelstället precis utanför mitt sovrumsfönster som attraherar knappt könsmogna ungdomar som använder platsen för traditionella parningsbeteenden som att dricka stora mängder öl och bröla så högt det bara går. Vissa platser har en egen energi, säger de. Vår mattpiskställning är tydligen en sådan plats.

Jippii.

Det finns inga extra hyllplan att köpa till våra nya Billy-bokhyllor och det blir ju inte riktigt bra utan dem. Nu får jag organisera någon slags referensbibliotek och ställa allt som inte är skönlitteratur i bokhyllan i hallen i stället. Det blir ändå inget bra i vardagsrummet, eftersom pocketböcker behöver tätare hyllplan för att inte se så torftiga ut. I hate it when a plan doesn't come together som Hannibal aldrig sa.

Jag har inte läst en bok på flera månader och börjar bli orolig att jag har glömt hur man gör. Jag förväntade mig Jasper Ffordes nya i dagarna men den har blivit försenad och jag blev nästan inte ens besviken när jag fick det mailet. Vad är det som har hänt, egentligen? Jag trodde nog att det var det sista som skulle hända, att jag skulle sluta läsa.

Det är väl bara för att jag är så fruktansvärt trött hela tiden.

Om jag bara kunde få sova ordentligt så skulle det kanske kännas bättre sedan.

Och om allt annat i mitt liv plötsligt bara ordnade sig. Jobbet, stöket, Försäkringskassan, bonusen, disken, tvätten och förlossningen.

Det är bara för mycket för att jag ska orka ta itu med något av det.

Det enda jag kan göra: försöka sova lite till.