Surt, säger jag, om rönnbären

Jag försökte mig på Ballografs skrivartävling i går. Inte för att jag har använt pennorna jag vann förra året i någon utsträckning, men... 15 lakan är och förblir 15 lakan och jag kan skriva otäckt som attan om jag är på det humöret. Problemet är att man måste utgå från några få rader som Camilla Läckberg har skrivit och de raderna innehåller en del frågetecken. Jag vet verkligen inte hur det är meningen att man ska förhålla sig till sådant.

Första meningen var lovande. Hon hade legat där länge. Visst, det har gjorts förut, men det finns en bild där som man kan dra mycket ifrån. Jag kan jobba med det, tänkte jag. Men redan i nästa mening sabbas det. Jag kommer inte ihåg ordagrant men något om att hennes leder skulle ha hunnit stelna och sedan mjukna igen. Vad jag minns från mina rättsmedicinska amatörstudier är det 24 timmar. Jag kan ha fel, men det är inte alls de årstider som jag föreställde mig i första meningen. Och så är det ordet skulle. Det sabbade allt för mig.

Hennes leder skulle ha hunnit stelna och mjukna igen.

Om inte... tänker jag då. De skulle ha stelnat, om det inte var för att... vad? Om hon hade legat där länge hade de hunnit stelna och mjukna igen. Men det står det inte. Det står att de skulle ha hunnit det, men av någon anledning så har rigor mortis-processen satts ut spel.

Om man bara ska skriva 2-3 sidor har jag ingen lust att köra rättsmedicinskt tjafs sida upp och sida ner och förklara varför hennes kropp inte stelnar som den ska. Jag vill skriva om hur det kommer sig att hon ligger där hon ligger, hur hon hamnade där, hur det kommer sig att ingen hittar henne, om någon letar efter henne, saknar henne, vad som händer omkring henne där hon ligger. Både Colin Dexter och Dick Francis har jag för mig har skrivit mycket effektfullt om unga kvinnor som ligger och ruttnar i skogen. Och de har dragit in bra mycket mer än 15 000 på sitt skrivande.

Äsch. Vad ska jag med 15 tusen kronor till? Jag skulle ändå ha spenderat dem på något alldeles onödvändigt. Nu kommer jag inte göra det.

Tack C. Läckberg för att du räddar mig från mig själv.