Störd

Det lyckas på något konstigt vis vara för varmt samtidigt som det blåser något våldsamt, precis hela tiden, i flera dagar. Skönt att det fläktar kan man tycka men det går inte att ha fönstren uppe, de blåser igen eller står och slår så det skallrar om det.

Det går inte att somna förrän långt in på natten när det har svalnat. Det är oerhört jobbigt att det är så varmt. Det är svårt nog att hitta några bekväma kläder, någon bekväm sitt- eller liggställning, utan att det dessutom ska klia överallt och vara klibbigt och jobbigt. Och blåsten rubbar som alltid mina cirklar, jag vet inte varför men det STÖR mig så att det blåser, och då är väl inte Malmö den bästa platsen i världen att bo på, jag fattar det, men jag har inte mycket till val.

Magen har vuxit till osannolika dimensioner och det är så länge kvar och Skrutten ska bli så mycket större de här sista veckorna och jag behöver snart en skottkärra eller en permobil eller något för jag kan knappt gå längre och det är inte ens nästan över. I värsta fall är det över två månader kvar och då blir det mer mage än Sandra, och mer foglossning än Sandra, och då får vi börja handikappanpassa här hemma för det är redan nu svårt att ta sig runt i världen och om det ska bli två månader värre så blir jag mamma Grape och får sitta i soffan dygnet runt och om någon vill mig något får de komma till mig.

På allvar funderar jag på om jag kan be om att få låna ett par kryckor, bara för att kunna hålla mig i rörelse, för att kunna följa med till affären eller vad som helst. Jag kommer knappt ur lägenheten längre, och det är fortfarande saker som jag vill göra, det är inte viljan som brister utan förmågan och det är enormt frustrerande.

Våra planer på en tur till Sthlm får läggas på is antar jag, jag har inte riktigt velat inse det men det blir nog så. Vad ska jag där att göra om jag inte kan ta mig runt, inte kan hälsa på någon, inte kan gå på stan? Tråkigt för maken och sonen och faktiskt lite tråkigt för mig också, även om jag också känner en enorm lättnad när jag har fattat beslutet. En sak mindre jag ska oroa mig över.

Det skulle väl bli för jobbigt bara med resan upp dit, förmodligen. Sitta i bilen i 6-7 timmar är nog inte så bekvämt som det låter och att ta sig i och ur bilar är något av det svåraste man kan göra med foglossning. I går var jag på bio för sista gången på bra länge och då fick jag sitta still i lite drygt två timmar och sedan var det ingen styrsel i bäckenet resten av dagen. Hur det skulle vara efter tre gånger så lång tid vill jag inte tänka på. I nästa vecka ska vi upp till Borås en snabbis och det är knappt hälften så långt, men jag räknar med att inte göra något alls, bara sitta i bilen. Låter inte så kul kanske men det blir lite kvalitetstid med maken som är så upptagen med allt annat nu när han äntligen har semester att jag inte riktigt känner att han är här.

Och så är det torsdag och lugnet är över för den här sommaren. Det var ju någorlunda skönt så länge det varade. Nu vet jag inte när jag kommer att kunna slappna av igen.

Fan också.