Så vad ska jag med en pensionsförsäkring till?

Hur trött jag än var så vaknade jag vid tjugo i två i natt och har ännu inte kunnat somna om.

Skräp.

Det regnar igen, tidvis riktiga skyfall och det gör väl inget mitt i natten, det är ingen som är ute och blir blöt, men på sikt tror jag att de här eviga regnen är början på slutet och någonstans där finns en historia jag vill skriva men jag vet inte riktigt vad den handlar om ännu.

Post-Ullaredstraumat visade sig i drömmen den lilla stund jag sov, det var babybodies och centilongar och små gulliga filtar och jag vet inte allt i en himla trängsel och mina ben kändes om om de skulle ramla av, särskilt mitt vänstra.

Precis som i går.

Annars tänker jag att jag har det ganska bra, trots allt. Ibland sover jag. Ibland får jag behålla maten. Skrutte sparkar lagom mycket. Det finns i och för sig knappt en antydan till ordning i lägenheten men det finns en del rena kläder och förr eller senare kommer jag att tvätta igen.

Min bästa vän Försäkringskassan är snäll och hjälpsam och skickar alla mina pengar i god tid innan räkningarna ska betalas, trots att det såg ut som att jag bara skulle få 1400 spänn så sent som i måndags har jag nu fått både sjukpenning och föräldrapenning och trots Borås och Ullared kan vi nog köpa en ny torktumlare nu och tennisbollar så jag kan tvätta mammas gamla babyduntäcken.

Vad man ska med duntäcke till i Skåne kanske jag borde fråga mig själv, men det lilla jag har efter henne blir extra viktigt när hon inte finns här mer.

Jag tänker på henne mycket nu och det är smärtsamt.

Men det känns ändå bra på något sätt. De värsta skuldkänslorna har väl bleknat och nu är det mest bara sorg över det som aldrig reddes ut, allt hon har missat, allt som gick fel när hon bara försvann, som vi aldrig kommer kunna laga.

Alla behöver en mamma.

Jag vill aldrig aldrig aldrig tvingas lämna mina barn på det sättet. Det spelar ingen roll hur gamla de är.

När ens mamma dör är man ändå alltid 5. Sedan är man det resten av livet.

Rynkor och gråa hår till trots, jag blir aldrig mer än 5. Någonsin.