Vissa namn kräver veto

Så mycket stressar mig och jag önskar att jag bara kunde gå och lägga mig med en god bok men det finns ingen ro att få. Snart måste jag börja ta itu med saker och ting men jag vill verkligen inte, kan inte, orkar inte. Världen utanför blir bara mer och mer skrämmande ju längre jag stannar inne i lägenheten och jag får mer och mer mörka tankar för var dag som går. Stackars Skrutte hamnar mitt i allt det här och det är ingen bra utgångspunkt, det kan det inte vara.

Namnjakten utvecklas till en äktenskaplig kris av stora mått. Maken gick igenom en lista över alla pojknamn i svenska almanackan och markerade de han kunde tänka sig. Det var väldigt upplysande läsning, måste jag säga. Hur i hela fridens namn kan jag ha gift mig och skaffat barn med någon som kan tänka sig att döpa det barnet till Bjarne!? Arnold!? Eskil!? The list goes on and on och stackars lille Skrutte får nog nöja sig med det namn som Skatteverket tilldelar honom efter att hans föräldrar inte har kunnats enas i tid.

Jag trodde att det skulle bli så mycket lättare att skaffa barn tillsammans med någon, att inte behöva ta alla beslut själv, inte behöva bära allt ansvar själv, men det är det banne mig inte. Att hitta en bra balans, att låta våra olika åsikter väga lika tungt, så att inte han bara ger sig eller jag ger mig för att vi inte vill bråka, det kommer att bli svårt. Det kommer att bli väldigt svårt.

Jag har läst ut sista Harry Potter och det var väl inte allt jag hade hoppats på men jag kan leva med det slutet, det känns ok. Men det som stannar med mig efter avslutad läsning är tyvärr Hermiones handväska som jag är väldigt avundsjuk på. Den har jag letat efter i hela mitt liv.

Livet är alltid så mycket bättre i böcker.