Maken är på läger och jag utnyttjar min "lediga" tid med att bli magsjuk och sitta på toa halva natten med en hink mellan knäna. Som tur väl är vaknar bäbisen precis när jag ska rusa på dass så han kommer med och sitter på mattan i badrummet och ler som en ängel mot mig var gång jag lyfter blicken från min hink.
Det är kärlek det.
Han sitter snällt där och leker tills allt har lugnat sig och sedan somnar han snällt om så fort vi kommer tillbaka till sängen.
I den bästa av världar har man sådana underbara barn.
Och ingen magsjuka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar