Pajar hela datorn och ställer allting på ände. Formaterar om hårddiskar och installerar om Windows och börjar om från början.
Börjar om på nytt.
Satans sirapsdatorn har segat nog nu.
Och jag behöver få utlopp för mina aggressioner.
Bara blåsa hela skiten. Det är så skönt. Bli av med allt man sparat av lathet och få gott om plats på alla diskar, lite fart på processorn igen när allt skräp och alla virus är borta.
Det känns skönt ända tills man har installerat operativsystemet och ska börja använda datorn och inser att inget funkar. Kolla mailen tar en timme. Glöm att du kan skriva ut eller logga in på banken eller läsa några bloggar. Allt är borta. Alla favoriter. Certifikat och bankID. Alla kontakter i Outlook. Alla sparade mail i Outlook.
Suck.
Jag som har gjort det här så många gånger förut. Men man glömmer. Och så är det ju det där med aggressionerna.
Det är lite skönt att förstöra. Även om det är för mig själv.
Det värsta är att jag nu kommer att få hålla på och fixa och mecka med datorn i flera veckor innan den börjar likna något, men redan har den "fryst" och hängt sig tre gånger.
Det där konstiga felet som gjorde att jag var tvungen att blåsa hela skiten. Det är kvar.
Och jag är fortfarande arg.
tisdag, maj 06, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar