Stör mig inte, jag blundar

Jag måste göra om min fp-planering igen och nu börjar inte bara FK undra vad det är för fel på mig, nu undrar jag också.

Det tar bara ett par timmar för mig att begripa vad jag gjort för fel och sedan bara ytterligare ett par timmar att rätta till det.

Får jag sedan pengar varje månad ska jag vara tacksam. Tur att FK och jag är like that *fingrar tätt omslingrade* nu för tiden. De har sådant tålamod med mig så det är inte sant.

I detta intressanta parallella universum.

Sedan kommer en morfar på besök och vi går ut på stan för här kan man ju inte vara och det tar bara en kvart sedan har vi inget mer att tala om och det är tur att han har så mycket för sig nu för tiden att han bara hinner stanna en liten stund.

Jag orkar inte med alla dessa människor som inte tycker att mitt liv är någonting alls.

Som tycker att jag är så tråkig.

Som håller upp dessa speglar så jag ser hur jag ser ut för dem.

Som tvingar mig att se.