Maken kommer hem, och en rejäl förkylning har han med sig.
Så bra då.
Han snarkar nämligen som ett sågverk på anabola steroider när han är förkyld.
Så man hör att han är hemma.
Som sagt, så bra då.
För jag är ju inte ett dugg trött, eller så.
Ifall det var någon som hade trott det.
De goda nyheterna är att bäbisens solhatt har kommit till rätta.
Vem behöver sömn en sådan dag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar