Next ten days, fast tyvärr utan de rätta Lotto-siffrorna

Dagen P som i Pengar och det tar mig inte många minuter så har jag spenderat dem alla och är pank igen till nästa utbetalning som borde bli på måndag. Men jag hinner i alla fall ladda busskortet så jag inte behöver ha kvartersarrest länge och det är ju kul.

Sedan går vi till BVC där bäbisen får godkänt på 8-månadersprovet och det var ju bra. Det är jobbigt att ha en massa rest-tentor hängande över en.

Vad omoget, ytligt, ovärdigt det är att man blir så glad över att ens barn är normalt eller kanske lite tidig i sin motoriska utveckling.

Som om det säger något alls om mig. Det är ju inte beröm, ingen komplimang.

Åh, vilka fina gener du har.

Inte utanför det tredje riket i alla fall. Och där bor jag inte.

(Och nu är jag så hopplöst efter med bloggandet att det förmodligen ligger i framtiden att någon av misstag kallar Malmö för tredje rikets största stad, men jag kan inte låta bli att skjuta in det även om det orsakar en loop i tid och rum.)

Att skriva i nu-tid sedan, att fuska med tidskodningen av inläggen så att det ser ut som att jag bloggar varje dag fast att jag inte gör det, öppnar nya dörrar.

Endast här i blogosfären kan jag se in i framtiden. Inte så långt, vanligtvis, men just i dag ända upp till tio dagar framåt.

Det är bra mycket mer användbart än två minuter. Tänk vad Nicolas Cage hade kunnat göra med den förmågan.

Det hade blivit en mycket bättre film än den jag är med i, that's for sure.

Jag läste en gång att ett kännetecken för psykopater är att de tror att alla andra är statister i filmen om dem själva.

Jag, däremot, tror att jag själv är statist i filmen om mig själv. Kommer inte ens att få mitt namn i eftertexterna.

Och under de kommande tio dagarna kommer inte heller det att förändras.