Någon på min gata har vunnit tjugoen komma tre miljoner på hästar. Det har jag vetat ett par dagar och gått och tjurat över men glömt det tills nu. Precis nu när jag kollade DN:s hemsida och såg att någon annan (inte på min gata) vunnit 135 miljoner. Inte på hästar men ändå.
Jag vet att det aldrig varit aktuellt med att jag skulle vunnit någonting alls, än mindre en massa miljoner. Oddsen är astronomiska, jag vet väl det.
Men inte blir de mindre astronomiska av att någon på min gata redan vunnit. Plötsligt blev det ju ännu mer astronomiskt osannolikt att jag någonsin skulle vinna på spel och dobbel.
Denna min enda chans ut ur gettot. Den har nu plötsligt tagits ifrån mig. Helt utan förvarning.
Vad ska jag nu hoppas på? Vad ska jag klamra mig fast vid när förståndet är på väg ut genom örat för att det inte står ut inne i mitt röriga huvud?
Och to add insult to injury så hade jag inte råd med några lottorader till kvällens dragning.
Om man inte spelar kan man inte vinna.
Vet jag väl.
Nu får jag så där ont i huvudet igen.
onsdag, maj 07, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar