Solen skiner och vi får för oss att det ska vara varmt ute så vi tar bäbisen med oss och drar ut mot havet för att promenera istället för att skura toaletter.
Så himla varmt är det inte och jag har nya skor som skaver på ena hälen men vi går en runda i alla fall, jag i strumplästen efter en stund, och bäbisen tycker att det är fest att promenera på ett nytt ställe och båtarna är många och konstiga och det låter och luktar alldeles annorlunda men mest fest är det nog att både mamma och pappa är med på promenaden för det får man inte uppleva varje dag.
En man i badbralla (nej, så varmt är det verkligen inte) springer över piren med en plastpåse i handen och jag skämtar om att han nog är ute och rastar sin guldfisk och det var ju lustigt men så springer han ner till vattenbrynet och drar upp en matkasse ur vattnet, knyter upp den och stoppar ner fisken (!) han hade i plastpåsen innan han släpper ner kassen i vattnet och springer tillbaka över piren.
Hur vi än vrider och vänder på det finns det inga skämt där, det är för obegripligt, för surrealistiskt, för knäppt för att man ska kunna skoja om det.
Jag måste nog sätta in en radannons i Sydsvenskan till nästa helg. "Du, man, som sprang på piren i Lomma i badbrallor med en påse med en levande fisk i, var snäll och skriv en rad och förklara vad du höll på med."
Något sådant, typ.
"Snälla, jag blir galen om jag inte får veta."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar