Jag undrar vad som kommer först, frustrationen över den nuvarande situationen eller längtan efter en total förändring. Det känns som en no-brainer, men jag är inte så säker på att det är så. Kanske råkar man bara få en glimt av något, ett långt grönt gräs där på andra sidan staketet, och så drar hjärnan iväg.
Inga vettiga drömmar i mitt huvud, dock. Bara en ganska generell om en storvinst på Lotto, fetmycket pengar som jag inte riktigt vet vad jag ska ha till. Jag vill bara ha dem. Det är väl fattigdomen som föder tankarna, antar jag, att hela tiden gå in i väggar, nej, det kan jag inte, det har jag inte råd med, dit kan jag inte åka, det kan jag inte unna mig. Och inte det heller. Och inte det.
Och så tryggheten det innebär förstås. De säger att pengar inte kan köpa lycka men jag tror att de kan köpa lugn, de kan köpa en fri från denna frustration att hela tiden snubbla över bristen på pengar, att hela tiden bli påminnd om att jag är värdelös, jag klarar inte att ta ansvar för mitt eget liv.
Och storvinsterna går alltid till någon annan, någon som kanske behöver dem lika mycket som jag, vad vet jag, vad spelar det för roll? Men de landar aldrig här, och jag kommer aldrig kunna försörja mig själv, kommer aldrig att klara en månad utan att fixa och trixa, kommer aldrig kunna slappna av och säga, det är ok, visst kan vi göra det, det vore jätteroligt, jag betalar.
Jag har fått så mycket mer än jag förtjänar i mitt liv, men är jag nöjd? Näpp.
Och pengar som är en sådan värdslig sak. Ska humöret verkligen falla på något sådan?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar