Jobba eller skriva?

Man borde väl göra det mesta av den här tiden, helgen. Men mest av allt vill jag bara göra ingenting. Bara ligga stilla, sitta framför datorn, glo på tv. Dels beror det väl på ett uppdämnt slappbehov. Dels för att det gör ont lite här och var.

Jag går upp före gryningen i alla fall, trots den ständigt närvarande tröttheten. Sova är inget mot att få ett par timmar för sig själv när de andra sover. Min enda egna tid numer är i mörker. Fine by me. Jag sitter bara framför datorn ändå.

Det här är den viktigaste tiden. De här få raderna är det tunna band som knyter mig fast, om än avlägset, med den plats jag vill vara på, med den person jag vill vara. Det fåtal meningar jag snabbt skriver ner här innan de andra vaknar, innan jag springer till jobbet, är det enda jag skriver, förmodligen det enda jag kommer att skriva under den här månaden.

Jag hoppas verkligen att det här jobbandet kommer att betala sig, för det stryper min kreativa ådra så den blir alldeles blå.

Jag trodde jag skulle kunna använda tiden på jobbet till att fundera över historier och så. Kanske blir det bättre när jag vant mig, när jag inte är så förlamande trött längre, jag vet inte, men än så länge har skrivande helt dött ut i mig.

Och historierna som är så viktiga.

Jobba eller skriva? Det hänger på refuseringsbreven. Innan lucia ska det första komma. Om det är dåliga nyheter hoppas jag att det inte kommer förrän då. Jag vill skjuta upp nederlaget så länge som möjligt.

Är det goda nyheter får det gärna komma nu.