De lättaste saker blir så svåra om man låter dem. Eller om man är jag. Folk på middag borde inte leda till undantagstillstånd men gör det, hela dagen går åt och när de sedan går kan jag inte somna, speedad som jag är. Jag borde börja dricka igen, alkohol är ju ändå det ultimata sociala smörjmedlet, men jag vill inte det. Det är ju inte gott!
Det är bara att bita ihop och lida, antar jag, eftersom jag nu inte har valt att leva ensam i en skog. I mitt nästa liv tror jag att det är det jag ska välja, dock. Bara ett gäng katter och några hundar, träden, böcker, tv. Ett litet hus att fixa i ordning, ett trädgårdsland att pyssla med, någonstans där ingen annan människa någonsin sätter sin fot. Nästa gång. Synd att jag inte tror på reinkarnation. Inget kul har man att se fram emot.
Jag är sugen på att skriva igen, men har inte hittat riktigt vad, ännu. Jag trodde att det skulle ta längre tid innan det här suget kom. De sista intensiva dagarna med manuset var inte så avtändande som man skulle kunna tro, det kändes så rätt att bara kasta sig in i det och skriva, skriva, skriva, och nu vill jag ha mer sådant. Jag vill bli författare. Jag vill det. Jag vill skriva många böcker, långa böcker, bra böcker.
Hörde du det, universum? JAG VILL. Blixtnedslag på gång? Bring it on!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar