Om man plågas av orolig sömn är det kanske inte så smart att äta flygande jacob-pizza och dricka coca en halvtimme innan man ska sova. Det borde jag kunnat räkna ut. Dessutom, om man brukar drömma en massa konstiga, ibland jobbiga, saker ska man kanske inte läsa alla Jasper Ffordes böcker på en rad. Det kan bli lite för mycket galenskaper i en liten hjärna... Nu är jag i alla fall vaken. Nu pratar vi inte mer om det.
Svårt med andra människor ibland, hur gör man egentligen? Det måste finnas ett ok läge mellan att ignorera dem och att stalka dem, men jag vet banne mig inte var det är. Hur vet man om folk är trevliga mot en enbart för att de är godhjärtade eller för att de faktiskt är glada att se en? Jag skulle behöva en mätare någonstans som visar var på skalan jag befinner mig. Nu blev det rött med den personen, ok då backar jag. Där borta blev det svart, då skickar jag ett mess. När kommer den medicinska behandlingen mot social oförmåga? Pågår det försök någonstans? Kan jag hjälpa till?
Tacka vet jag böcker, filmer, datorer. Jag kan läsa mina favoritböcker om och om igen utan att karaktärerna tröttnar på mig. Om jag glömmer bort en favoritfilm och inte ser om den på flera år, inte blir den sur för det? Och när jag vaknar halv sex på en lördagmorgon av ingen som helst bra anledning står datorn där och har inget emot att underhålla mig i ett par timmar tills jag blir trött och vill gå och lägga mig igen. Människor är inte så flexibla!
Vem är jag att önska mig mer flexibilitet i mina medmänniskor? Det vore nästan komiskt om det inte vore så tragiskt.
Filmer jag sett den senaste veckan som gjort mig gott: Capote (bättre sent än aldrig), Tigern i snön (Roberto Benigni är helt osannolik), Min date med Drew (Ja, jag är också väldigt förvånad, men jag log från öra till öra en lång stund efter det att den var slut och saker som får mig att le är bra saker!).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar