Slutet på en era

De senaste dagarna har präglats av panik och sjukdom. Idag får det vara nog med det. Skärpning utförs härmed. I dag ska jag gå till jobbet.

Jag sov dåligt förstås. Drömmar om katastrofer ger inte den bästa vilan. Jag hoppas att jag fått ur mig allting nu och att jag, när jag väl kommer dit, kan behålla lugnet.

Jag tror att jag har tänkt på allt. Är inte det en kandidat för "Famous last words", så säg...

Kanske är det här bara en chans att dra ihop lite stålar inför julen. Om det är så, ok. Det ska gudarna veta att jag behöver, vi behöver.

Men kanske är det också slutet på en era, skrivareran. Jag försöker att inte tänka så, men det är svårt att låta bli. Om det här går bra, och jag kan fortsätta där blir det nog inte något mer skrivande. 40 timmars arbetsvecka är mer än nog för mig.

Nu hänger det på refuseringsbreven, ganska mycket. Formuleringarna däri. Om det finns något på eller mellan raderna som säger mig att det är meningsfullt att sätta av tid åt mer skrivande, om det till och med kanske kan vara viktigt för någon annan än mig själv.

Men om de bara säger Nej tack.

Då är det här den dagen då det tog slut.

Jag lägger dagen på minnet, för säkerhets skull.