fredag, oktober 06, 2006

Mysterious Production of Music

Konstiga drömmar igen och jag vaknar tidigt men trött, så väldigt trött. Det känns som om dagsverket redan är avklarat i drömmen och sedan finns bara hela långa dagen kvar. Jag undrar vad jag ska fylla den med?

I en annan, mycket bättre, blogg hittade jag ett tips om en ny webradio, Pandora, som är kopplad till The Music Genome Project. Man fyller bara i sin favoritartist eller -låt och så spelar den musik som liknar, rent musik-genetiskt. Fantastiskt mycket bra musik kom ur den när jag sa att jag gillade Andrew Bird. Jag trodde han var one of a kind, men jag hade nog fel, det finns fler musikaliska genier där ute. För att kunna spara sitt konto måste man bo i the U.S. men det enda de ville veta var min zip code och då fyllde jag i 90 210... Ser jag för mycket på tv, eller ser jag för mycket på tv?

Jag ser nog för mycket på tv, för i går natt var en del av den konstiga drömmen Gordon Ramsay som stod och skrek åt mig i ett kök i rostfritt stål. Finns det inte trevligare tv-varelser man kunde drömma om? Som om jag får mer lust att städa köket efter den utskällningen!?

Istället börjar jag försiktigt med att jobba igenom mitt manus igen, från början. Jag använder en lila penna den här gången och jag vet inte om det gör någon skillnad men det är lättare att se små ändringar i texten än den ljusgröna jag använde förra gången.

Jag är rädd att jag förstör texten när jag jobbar med den när jag är på det här humöret, men vad kan jag annars göra. Det finns inte tillräckligt många bra dagar på året för att bara skriva på de dagarna.

Det är i alla fall lättare att jobba med texten på papper än på datorskärmen. Men det visste jag redan. Det tar bara emot att skriva ut alla 330 sidorna gång på gång, min stackars, stackars skrivare orkar inte med sådant, alltför ofta. Om jag byter till Garamond, 11 punkter och enkelt radavstånd blir det bara 187 sidor, men ändå. Många sidor blir det!

Ibland måste man bara göra saker man inte riktigt orkar med. Work through the pain!

Om jag bara visste att den tar slut någon gång, att jag kommer ut på andra sidan.

Inga kommentarer: