En sak i taget

Att bege sig ut i verkligheten efter alltför många dagar hemma är alltid svårt trots att jag vet hur man gör. Det blev väl ganska bra ändå men efteråt var jag hemskt trött och hade ont i ryggen och benen och huvudet och magen och när det gör ont på så många ställen är det mer som att det bara gör ont i allmänhet, man mår bara dåligt i allmänhet så det är egentligen inte lönt att räkna upp alla sätt som man mår dåligt på.

Jag har en miljon saker att göra men kanske är det mer än vad en människa klarar av. Jag får välja en eller två och försöka få dem gjorda i alla fall. Jag har ju hela dagen på mig så kanske hinner jag diska och kanske törs jag åka till IKEA och köpa flyttlådor.

Skulle jag sedan hinna/orka börja röja upp i förrådet så förtjänar jag en medalj eller två.

Pengar har jag inte tjänat på flera veckor nu men jag hoppas de inte ringer den här veckan heller för oj vad jag har krämpor och oj vad jag är trött och oj vad jag har mycket att göra och oj vad jag inte bryr mig så mycket om pengar när jag inte mår bra.

Jag kommer ångra mig i slutet av nästa månad när jag inte får någon lön men nu inbillar jag mig att det är det här jag vill.

Bara vila och ta ett litet, litet steg i taget.

Andas och försöka inte släppa in all ångesten. Den har inte här att göra just nu.

Det finns inget att vara rädd för.

Allt kommer att bli bra.

Om jag bara andas.

Och tar en sak i taget.