O-liv

Det är ett tråkigt liv, det här arbetslivet. Bara jobba och sova. Inget mer. Och sover man sen inte så bra blir det ganska jobbigt. Men nu är det i alla fall torsdag och det är inte så hemskt mycket kvar av veckan och det är sorgligt att den enda trösten är att dagarna bara går, utan innehåll, att livet bara rinner mellan fingrarna, men det här livet är ingenting. Det handlar bara om pengar.

Jag tycker inte om den här personen jag är, som jag tvingas vara för att stå ut, död och likgiltig på insidan, tjurig och trotsig med en massa aggressioner som bubblar upp när det minst passar sig.

Jag är väldigt arg över väldigt mycket men mest över mitt bortrunna liv. Man ska inte slösa med de få dagar man har på det viset.

Så mycket liv som går till spillo bara för att folk tror att pengar betyder någonting alls.

Undrar på att folk går in i väggen till höger och vänster i detta samhälle där man inte får plats, tid och ork att leva.

Det är outhärdligt.

Men det är bara ett fåtal månader, påminner jag mig, gång på gång. När sommaren kommer är jag långt härifrån.

Det bara måste jag vara.

Det här är inget liv.