Internationella röda rosor och chokladpraliner-dagen

Jag kan ju lätt vänja mig vid det här inte-gå-till-jobbet-stuket. Nema problema! Bara mysa här hemma med lite goda böcker och en inte så god, kolla lite tv, sitta lite framför datorn, ta hela dagen på sig att diska. Passar mig perfekt.

Och så är dagarna så där låååååånga igen, så att de räcker till en massa, och man hinner känna dem, den ena efter den andra. Först är det måndag, och så är det det en lång stund och sedan blir det tisdag och så är det det en lång stund, osv.

I dag är det onsdag, Alla Hjärtans Dag och jag får väl ge mig ut och handla något hjärtformat i godisväg, företrädesvis med choklad i, till mina nära och kära. Och en bukett med något rött. Strunt i att dagen är skapad av Godiva och röda rosor-industrin. Om man inte köper något till sin partner betyder det att man inte älskar dem.

Så funkar det i alla fall i min värld.

Jag kämpar vidare med min tjocka bunt av en nästan-bok. 100 sidor har jag klarat av och det tar sig ju när själva handlingen kommer igång, det gör det ju. Så nu håller hjärnan på med tusen små planer för att skriva om inledningen så att det inte får en att vilja ge upp läsning för all tid och framtid.

Som att det skulle gå att rädda eländet.

Men det finns enstaka scener som är ganska häftiga, tycker jag själv i alla fall. Det rör på sig och det händer saker och man vill nog veta hur det går för stackaren. Om hon bara inte vore så jobbig i början.

Kan jag rädda eländet? Vem vet. Först måste jag läsa aaaaaaalltihop. Det kommer ta ett tag, beroende på jobb och sådant.

Sedan måste jag våga börja skriva igen.