Åh, vad mycket hjälp man inte kan räkna med när man mår dåligt! Med ett sådant stöd är det lika bra att bita ihop och gå tillbaka till jobbet. Det blir min död, om jag lutar mig mot de här människorna.
Men idag går jag inte och jobbar. Jag kan fortfarande inte stå upp mer än fem minuter utan att tappa andan så jag tror inte att jag är riktigt redo ännu.
Men på måndag, kanske.
Idag behöver jag hitta lugnet, försöka slappna av i alla låsta muskler, försöka glömma alla tankar som snurrar runt i mitt huvud hela tiden.
Det kommer ju kanske att bli bra. Jag kan inte utesluta det.
Ingenting är omöjligt.
(Oj, där flög en gris förbi utanför fönstret!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar