Så många frågor, så få svar

Jag undrar om man kan ändra sig. Om man kan bli annorlunda än vad man är av sig själv, av naturen. Om man är lat, självisk och omogen, kan man då på något vis bli företagsam, omtänksam och mogen? Och i så fall, hur gör man?

Bortsett från lobotomi då. Det får gärna vara något sätt som inte innefattar att skära sönder mig. Jag menar, jag hatar min kropp åtta dagar i veckan men icke desto mindre känner jag dess smärta, om man säger så.

Om man bara gör tvärt emot vad man instinktivt skulle gjort, dag efter dag, kan man då träna bort sina naturliga beteenden eller blir det bara tomt och tillgjort?

Det viktigaste är att man är sig själv brukar folk säga, men om det man är inte är något bra kan det väl ändå inte vara sant.

Om ens natur är att vara ledsen, kan man tvinga sig själv att vara glad då?

Jag har så mycket att vara glad över. Men jag kan inte riktigt sluta gråta.

Varför väger alltid det i den negativa vågskålen så mycket tyngre? Varför känner jag det så mycket mer?

Och vad kan jag göra för att ändra det?