Så spänd

Längtar efter något slags lugn. Hjärnan rusar hela tiden. Det finns tusen saker att oroa sig över och hjärnan håller på och jobbar fram det ena worst case scenariot efter det andra. Som om verkligheten inte vore jobbig nog, nu ska jag stressa upp mig över hypoteser.

Det kommer att bli en rejäl vårstädning här i alla fall, som jag vill minnas att jag önskade att jag hade ork till för bara några dagar sedan. Golven i sovrummen, vardagsrummet och hallen måste rivas ut och sedan, när allt har torkat får vi nya. Och jag antar att de inte har någon trollkarl bland sina hantverkare som kan byta golv medan alla möbler och så står kvar. Det blir som en flytt fast vi inte kommer någon vart. Allt måste packas ner och sedan blir det väl hela havet stormar medan de håller på och jobbar. Flytta allt från rum till rum.

Jag ser inte fram emot det här. Jag tyckte att jag redan var så trött, så sliten, och nu det här ovanpå alltihop. Men naturkatastrofernas tid är här och man ska inte tro att man slipper undan bara för att man bor på andra våningen.

Man kan inte värja sig. Om jag bara kunde koncentrera mig på det faktum att det här kommer att ordna sig. Det kommer att gå bra. Jag vet inte hur det ska kunna fungera men försäkringsbolaget har väl rutiner, de får bestämma. Om jag bara gör som jag blir tillsagd så blir det bra. Om jag bara släpper taget och slutar försöka klura ut allting i mitt stackars överarbetade huvud.

Om jag bara kunde slappna av. Så blir det bra sedan.

Och lägenheten blir ordentligt vårstädad.