Tvåhundrafemtio

Min 250:nde post.

250 dagar sedan jag slutade på skrivarlinjen och längre från Svalöv har jag sällan varit.

Jag har inte skrivit på flera veckor, har inte ens någon lust. Tror inte längre.

Det känns lite vemodigt, men det är så. Kommer att vara.

Drömmar dör definitivt.


Om Einstein hade haft mitt jobb hade hans teorier om tid sett helt annorlunda ut. Tiden stannar när maskinen stannar. Om maskinen stannar mycket och ofta så går tiden till och med baklänges.

I går stannade maskinen mycket och ofta. Det var en ofattbart lång dag. Och ändå får jag bara betalt för 8 timmar.

Det blev inte bättre av att jag stod vid maskinen närmast klockan heller. Det går inte att inte se vad klockan är när man står där. Medveten tid går också långsammare än annan tid.

Nåja. Det är onsdag. Om några timmar är jag halvvägs till helgen.

Ingenting händer då förutom att jag inte ska jobba.

Lycka kan vara en avsaknad av något.

Nu vet jag det.