Inte så bara

Inget jobb på hela veckan. Ryggen tackar men bugar inte. Den vill inte böja sig i onödan eftersom den behöver läka.

I går körde jag bil. Det var kul, men lite pirrigt. Det blir lite för sällan. Till sist tog jag modet till mig och körde genom en drive thru. Sedan parkerade jag på därför avsedd plats och käkade junk lunch.

Jag önskar jag hade en egen bil, bara för att kunna få göra sådant lite oftare. Det finns en precis-som-på-film-känsla i vissa saker som även om hamburgaren smakar plast gör det lite speciellt.

Jag begär inte mycket. Men jag hade inte haft något emot om livet kunde vara lite mer som på film. Om inte annat så för förutsägbarheten. Snubben med den vita hatten är inte någon skurk. Man hittar alltid precis den ledtråd man behöver för att lösa fallet, precis i sista minuten. Och om man kunde få höra soundtracket, så skulle man veta om man behövde oroa sig eller inte. Om värsta stråkorkestern drar igång när man är på väg ner i källaren så hämtar man den lådan någon annan dag istället, t ex.

Jag vet hur det funkar på film. Men den här verkligheten, den greppar jag aldrig.

Det är svårt att leva.

Jag fick fylla i en enkät igår, en undersökning av min hälsa för att utvärdera psykvården jag får. Mina svar oroade mig lite. Jag visste att det var tungt nu, men jag visste inte att det var så illa. Jag fixar ju att gå till jobbet och tvätten och alltihop. Men jag är deprimerad. Jag känner så väl igen Depressionens Kognitiva Triad: negativa tankar om mig själv, om min situation och om min framtid. I alla fall när jag får se det svart på vitt. Bara att bocka av. Check, check och check. Tre av tre. Alla rätt. Eller fel, beroende på hur man ser på det. I'm ba-ack... Och så bara myrornas krig på tv.

Jag måste vara försiktig. Marken är tunn där jag står. Tunnare ändå nu när jag är medveten om det.

Men min bok tar sig. Det blir ganska spännande där, ett tag.

Jag måste bara skriva om början.

Bara.

Ha ha.

Lol som jag skulle sagt om jag tillhörde sonens generation.


Och grattis på födelsedagen till min mamma som skulle ha blivit 58 i dag. Jag undrar om hon hade varit gråhårig vid det här laget. Det hade nog klätt henne.