Vatten, vatten, vatten överallt är inte vad man vill mötas av i sin egen hall. Tro mig. Vatten är dumt. Låter sig inte tämjas. Förstör allt som kommer i dess väg. Dumma vatten.
Så. Kan vi gå vidare med livet nu? (Ignorera surrandet från avfuktaren, det guppliga golvet under de bara fötterna.)
En väldigt slapp lördag förvandlas så lätt till något väldigt stressigt och jag har svårt att sluta stressa nu, svårt att inte oroa mig för vad som kommer hända, hur mycket skador det är som inte syns.
Det finns inget jag kan göra. Vilken ful mening, vilken oerhört jobbig tanke. En himla massa vatten tog en promenad i vår hall och det finns inget jag kan göra åt det.
Man ska inte tro att man är något. Inte jag, i alla fall.
Vattnet däremot. Det är något.
Jag slog emot någonting och fick ett sår på handen när jag försökte samla upp allt vattnet och översvämningar och öppna sår, det blir dysenteri eller kanske difteri och malaria och kolera. Och det blir ju jobbigt.
Och regeringen gör förstås ingenting.
Eländes elände.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar