Stök

Tiden går. Livet går. Och inte kan man göra så mycket åt det.

Det har varit fantastiskt gött att inte jobba den här veckan. Att bara göra ingenting hade jag ett uppdämt behov av. Om jag nu bara kunde drabbas av lite rastlöshet och börja ta itu med travarna med post och papper på mitt skrivbord, tidskriftsamlarna med papper på golvet vid fönstret, travarna med kläder på golvet i min garderob och allt annat som travar upp sig trots att jag försöker hålla ordning. Lite tidigt för vårstädning, kanske, men vilket råtthåll jag lever i!

Kanske har alla textsamtalspapper spelat ut sin roll och jag kan slänga dem!? Mina egna känns det som om jag borde bränna vid någon slags ritual. Men de andras behöver jag kanske inte behandla som religiösa reliker. Visst är det mycket bra där, men om jag lovar att köpa allt de ger ut kanske jag inte behöver behålla deras gamla skrivövningar.

Å ena sidan. Å andra sidan kommer någon av dem att bli rik och berömd och få Nobelpris och då kan mina barnbarn sälja deras gamla skrivövningar på E-bay för en fet hacka.

Eftersom jag inte kommer lämna något fett arv efter mig kanske jag måste börja tänka i de banorna. Vad kan jag köpa billigt i dag och packa undan i "mint condition" som mina arvtagare kan släpa till Antikrundan och få värderat till miljoner? Leksaker brukar ha bra värdeökning. Och designade bruksföremål i spännande material.

Jo. Kan nog bli nåt. Jag får ta en sväng på stan när lönen kommit och investera i lite blivande värdeföremål till kommande generationer.

Men först måste jag nog ändå städa mitt rum.