Färdigugglad

Man ska inte döma hunden efter håren eller a book by it's cover eller en film efter grafiken på dvd-fodralet men visst gör man det och så fel det blir ibland. Till exempel hyrde jag en hel bunt filmer den här veckan och när jag gör det brukar jag ta lite av varje, något roligt, något sorgligt, något spännande och så något våldsamt till barnen. Det våldsamma den här gången blev A guide to recognizing your saints som på omslaget beskrevs som rå och brutal och såg ut att lämna en obehaglig eftersmak i munnen. Sonen började titta på den men la ner det med omdömet Den är för tråkig. Jag och maken sa att vi kan väl ge den en chans, men vi stänger av om det blir för äckligt.

En och en halv timme senare satt vi och tittade oförstående på omslaget och undrade hur det kunnat bli så fel. Ingen som lockas av omslaget kommer tycka att den är bra. Ingen som skulle uppskatta en sådan film skulle lockas av det omslaget.

Sorgligt. Den filmen förtjänar att ses.

Location, location, location brukar de säga men packaging är banne mig viktigt också.

Skenet bedrar även på andra sätt och vis just nu. Om någon såg mig vagga gatan fram skulle de till exempel tänka att Där går en som ska föda barn inom kort. Och det är tydligen inte alls sant. Skrutte tycks ha bestämt sig för att stanna där inne i värmen och det hjälper inte hur mycket värkar jag har, hur mycket fogarna lossnat, hur många tecken jag tycker mig se på att det börjar dra ihop sig. Tiden bara går och går och inga barn blir födda här, varken bildligt eller bokstavligt.

Om jag hade kunnat rita hade jag velat följa med Svenska Polarexpeditionen till Sydpolen ett par månader, de söker serietecknare som vill dokumentera deras nästa tur, nov-jan. Way to get away from it all verkligen och hur många tillfällen ges egentligen att åka till Sydpolen under en genomsnittlig livstid? Inte så många men jag kan ju inte rita tyvärr, och det kanske inte är läge att åka till Antarktis just i vinter när jag har en liten Skrutt att ta hand om, men kanske de om ett par år vill ha med sig en författare och då ska jag söka. Jag kan ta med Skrutte i kofferten, ingen skulle behöva veta att han var med.

På det stora hela är det mycket jag vill göra nu, expeditioner som kanske inte går så långt som till Sydpolen, men till någonstans som säljer babygrejer och mammagrejer eller till Louisiana eller ner på stan eller ut på Österlen eller vart som helst som inte är i den här lägenheten för nu har jag suttit här och ugglat länge nog och om inte foglossningen går över efter förlossningen kommer jag att kräva en Permobil för jag orkar inte sitta inne längre, jag orkar inte det, men bara jag går till bilen får jag så ont så jag bara vill gå och lägga mig och det är inget roligt längre.

Bäbisar ska vara på utsidan tycker jag. Jag tycker de gör sig bäst där.