Måndagen den 24 september

Det blev en dålig start för mig och sonen2. Jag kunde inte ta hand om honom där i början och jag känner mig otillräcklig och ynklig och allt tjat om amningen på sjukhuset har fått mig att tvivla på mina förmågor.

Det var så lätt med sonen, men nu går det inte alls.

Dessutom har jag ju ingen vätska i kroppen så var skulle mjölken komma ifrån?

Jag dricker och dricker, ammar och ammar.

Det gör ont när livmodern drar ihop sig. Det gör ont när tarmarna börjar falla tillbaka på plats och börjar jobba igen. Det gör ont i ryggen, i huvudet, i underarmar och händer och i alla leder där det fattas vätska.

Jag dricker och ammar, ammar och dricker. Och gråter för att jag är så ynklig, för att jag inte kan ta hand om honom, för att jag misslyckades med förlossningen, med blödningen efteråt, med allting.

Ju mer jag kämpar med amningen desto svårare blir det.

Det är måndagen den 24 september och jag bloggar inte - jag ammar. Försöker i alla fall.