Tro, hopp och måndagar

En ny vecka och vad ska jag väl göra med den? Skriva en bestseller, skapa något vackert, göra en insats för mänskligheten, växa som människa?

Diska åtminstone. Titta på tv. Läsa lite. Sticka vidare på min knöliga babyfilt.

Man får lägga ribban där man kan se den. Om jag kan ta mig över den sen är en annan sak.

Jag saknar styrfart och något att fästa blicken på. Jag behöver en deadline som hetsar lite lagom, eller åtminstone en tidsram jag kan förhålla mig till. Nu går jag på övertid och här finns inget räcke, inga markeringar i golvet att följa. Som i Zelda får man bara gå rakt ut i tomma intet och hoppas att ett osynligt golv uppenbarar sig där man sätter ner fötterna.

Leap of faith är ju inte min starka sida, jag som inte tror på någonting alls nästan.

Måndagar till exempel. Jag vet inte riktigt om jag tror på måndagar. Speciellt inte när det regnar.